Håravfall

Det är normalt att tappa en hel del hår, men när man tycker att man tappar onormalt mycket eller om man tappar håret fläckvis etc. bör man absolut uppsöka läkare, eftersom det då kan ha att göra med ett sjukdomstillstånd eller allvarligare bristtillstånd i kroppen.
Också alternativmedicinska metoder kan vara värt att prova. Skolmedicinen kan inte alltid förklara eller effektivt behandla håravfall.

Möjliga orsaker till håravfall:

  • ärftliga faktorer. Detta är den vanligaste orsaken till manligt håravfall.
  • hormonella obalanser.
  • brist på vitaminer, mineraler eller något annat viktigt näringsämne, men även överskott av vitamin A kan ge håravfall.
  • svår sjukdom med hög feber.
  • hudskador eller hudsjukdomar, och även behandling av sjukdomar t.ex. med cellgifter kan ge håravfall.
  • graviditet och förlossning.
  • enligt traditionell kinesisk medicin (TCM) är håravfall – liksom grånande hår – utmärkande för störningar i funktionen hos lever och njurar (man menar inte i första hand de fysiska organen, utan en mer energimässig störning).
  • svåra chocktillstånd, sorg etc.
  • stress kan alltid vara en bidragande faktor.

Som frisör kommer man ofta i kontakt med människor som oroar sig för att de tappar mycket hår. Det gäller förstås ofta kvinnor, men man märker också att många män – yngre såväl som äldre – är bekymrade och ledsna över att förlora sitt hår i förtid. (Och i förtid är det ju alltid).
Många män har en tendens att inte vilja låtsas om att de bryr sig om att de blir tunnhåriga. Samtidigt förstår man att håret är oerhört viktigt för de flesta. Inte minst märker man det på hur många män det är som genomgår transplantationer och andra dyra behandlingar, med inte alltid så bra resultat.

Mäns håravfall anses ju bero på ärftliga och hormonella faktorer, ett naturligt och oåterkalleligt förlopp. Men jag tror inte att detta är hela sanningen. Säkert kan vi påverka det här lite grand genom hur vi lever, att vi får i oss all näring vi behöver och att vi håller oss i såväl kroppslig som mental, känslomässig och andlig balans.
Bra böcker som finns i pocket är: Knut L. Flytlie “Vitaminrevolutionen” samt Andrew Weil “Bli frisk av dig själv” och ” Naturlig hälsa – alterantiv medicin”.
Homeopati är också något som kan vara till stor hjälp, och som jag själv finner oerhört fascinerande. Men ämnet är för stort att gå in på här, och det finns inte så värst mycket lättillgänglig litteratur på svenska att rekommendera. Men jag ger gärna tips om homeopatiska medel eller blomsteressenser att prova.
Det kan också vara väl värt att prova regelbunden indisk huvudmassage med specialkomponerade oljeblandningar. Jag brukar föreslå att man börjar med minst fem massagebehandlingar med max. en vecka mellan varje tillfälle. Märker man sedan en liten förbättring, eller mår allmänt väl av massagen kan man fortsätta med behandlingar lite mer sällan, till exempel när det är dags för klippning, var sjätte vecka eller så.
Det går inte att garantera resultat, och än så länge anser jag mig behöva mer erfarenhet för att kunna säga hur effektiv massagen är för att förbättra hårväxten. Man behöver se en tydlig förbättring hos ganska många olika personer innan man kan gå ut och lova håret tillbaka 🙂
Mig veterligen finns det inga vetenskapliga studier gjorda på indisk huvudmassage och dess effekt vid håravfall. Det är ju ofta så när det gäller naturliga metoder eller medel; forskningen inriktar sig främst på de områden där det finns stora pengar att tjäna i form av patentmediciner etc.

Huvudmassage kan man också göra på sig själv, gärna dagligen. Fast det är ju skönare – och antagligen effektivare – om någon annan gör det 🙂
En kallpressad vegetabilisk olja, t.ex. jungfrulig olivolja, har en positiv effekt på hår och hud, ger näring och ökar blodcirkulationen, vilket är a och o för en sund hårväxt.
En specialkomponerad blandning av olika vegetabiliska och eteriska oljor kan ha ännu större effekt.
Gör så här: massera in lite olja i hårbotten. Om håret är mycket torrt kan du behöva använda lite mer olja så att hela hårlängden kan suga åt sig. Ge hårbotten en grundlig massage tills den känns mjuk och avslappnad. Täck sedan håret med en handduk, alternativt plasthätta. Handduken kan gärna värmas med varmt vatten innan, eller kylas med kallt vilket kanske känns mindre behagligt men ökar blodcirkulationen.
Låt gärna verka ca. en halvtimme, men kortare tid går också bra. Tvätta sedan håret genom att ta i schampo INNAN du blöter det. Detta är viktigt för att oljan ska gå lätt att tvätta ur. Det är också lättast att tvätta bort olja med tensidbaserat (löddrande) schampo, hellre än rasul eller andra helnaturliga produkter.
Schamponera gärna endast en gång, då stannar en liten mängd olja kvar i håret och fortsätter göra gott. Avsluta med att skölja med iskallt vatten.
Massage av hårbotten och hår stimulerar både blodcirkulationen och energiflödet (den subtila energin man ofta kallar qi), och därmed kan hårsäckarna tillgodogöra sig mer näring. Skalpen blir mjuk och avslappnad vilket också främjar hårväxten. Hårsäckarna mår  väl och blir stimulerade av lite omild behandling – grabba tag i håret och dra lite, upprepa över hela huvudet. Det hjälper till att hålla varje hårsäck aktiv längre. (När en hårsäck väl har “lagt av” så växer det troligen aldrig mer ut ett hårstrå ur just den).

Både Indisk huvudmassage och healing, exempelvis reiki, har en underbar effekt på stress, som också är en viktig faktor vid håravfall. En sorts stress kan ju vara att känna sig pressad tidsmässigt, ha för mycket att göra, tankarna på för många håll etc. men det kan också vara en mer känslomässig stress, som kommer av inre och yttre konflikter, rädslor, undertryckt ångest och en mängd andra saker.
Jag tycker mig se att många män som börjar tappa hår vid unga år, gör så i samband med att de gör lumpen, eller andra händelser som markerar inträde i “vuxenvärlden”, där många upplever att nya och ofta ganska hårda krav ställs på dem, många nya förväntningar att leva upp till. Jag gör (den helt ovetenskapliga, men intressanta) kopplingen att det begynnande håravfallet kan handla om en sorts stress som är kopplad till manligheten, vuxenheten, prestationsångest och rädslor för att inte hålla måttet.

Håret är ju också en väldigt central del av utseendet och är starkt laddat för både kvinnor och män; det står för styrka, kraft, ungdom etc. samt inte minst för sexualitet. När håravfall blir ett problem kan man alltså se det som ett tillfälle att undersöka sin egen självbild. Vad har jag för uppfattningar om mig själv? Vilka krav ställer jag på mig själv för att duga? Hur ska en “riktig” man / kvinna vara? Tycker jag om mig själv?

Inse: Du duger och är vacker precis som du är! Du blir inte på något som helst vis en sämre människa för att du tappar ditt hår, eller får andra små skavanker. Att vara attraktiv har inget att göra med mängden hår på huvudet, varken för ung eller gammal, man eller kvinna.

Naturligt Schampo

Urtekram schampo Dessa miljömärkta schampon innehåller som rengörande ämnen försåpad kokosolja och majsglukos (INCI: sodium laureth sulfate, decyl polyglucose). De är förtjockade med havssalt och innehåller dessutom citronsyra, extrakt av örter, samt eteriska oljor. Tack vare sin höga koncentration (liten vattenmängd) innehåller de INGA KONSERVERINGSMEDEL. Rosen – ljuvligt doftande för välbefinnandet. Rosmarin – stärkande. Rosmarin i sig själv främjar blodcirkulationen och därmed näringstillförseln till hårsäckarna, och anses därför hårväxtstimulerande. Havsalg – med iziki, kombu och wakame. Tea Tree – reglerar talgproduktionen, passar både fett och torrt hår, även mot mjäll och kvisslor med mera. Barnschampo – milt schampo med ringblomma. Inga eteriska oljor, passar därför den som är extra känslig. Aloe Vera – regenererande, för alla slags hår. Salvia – normaliserande. Salvia är i sig själv en klassisk hårkur för mörkt och grånande hår. Hagtorn – bra mot fett hår. Brännässla – mineralrikt örtschampo mot mjäll. Brännässla har i sig själv en bra verkan på torrt och risigt hår, och är en av de örter som anses hårväxtstimulerande. Kamomill – en klassiker för ljust hår. Kamomill är i sig själv verksamt mot många hudproblem. Rasulschampo – vulkanisk lertvål och schampo i kombination.

Boken När jag tänker på pengar

Under sitt drygt 30-åriga författarskap har Inger Alfvén visat upp en växande färdighet i konsten att analysera mänskliga relationer med en brett realistisk samtidsskildring som resonansbotten. Romaner som “Ur kackerlackors levnad” och “Lyckans galosch” har gett mängder av övertygande exempel på vad dagens samhälle gör med de personer som lever där och vad de i sin tur gör med varandra. Mer och mer har hon framstått som en illusionslöst genomskådande moralist, en människoskildrare med en i grunden misantropisk syn på sina studieobjekt som emellertid inte utesluter förståelse, någon gång rent av medkänsla.

Som titeln antyder har Alfvén i sin nya roman som genomgående tema valt pengarnas betydelse i nutidens värld – inte bara som roten till allt ont, utan också som motorn i allt eventuellt gott i människornas handlande. När berättelsen börjar på sensommaren 1997 ligger finansmannen Holger Bergek i sin säng på Sofiahemmet efter sin första hjärtinfarkt med en liten bandspelare på magen, beredd att tala in vad som ska bli boken om hans liv och inte minst en uppgörelse med hans beryktade affärspartner Charlie Wedevåg. Denne klassiske rövarbaron har lurat honom och många, många andra under sjuttiotalets bankkris och försvunnit med någon miljard, för att sedermera återvända till hemlandet med friskt kapital som grundplåt i ett pånyttfött finansimperium.

På vägen mot denna uppgörelse hinner Holger också antyda något om sin barndom, sin oäkta börd och den sadistiske styvfar som lärde honom att ettöringen är njutningens enda fasta grund i tillvaron och även kan vara ett hämndens redskap. Efter att ha fått vederbörligen vidgade vyer har han skapat en väldig förmögenhet genom vapenaffärer och genom att delta i den “huggsexa på en värnlös krona” som följde när kursen släpptes fri hösten 1992. Scener ur familjens liv tar snabbt vid, med Holger Bergeks närmaste som ensemble: hustrun Gunnel som idkar välgörenhetsarbete på ett soppkök i Hammarbyhamnen där hon är högt skattad av klientelet för sin förmåga att reparera de överblivna anrättningar som stadens lyxkrogar skänker till verksamheten. Äldste sonen Jesper, misslyckad skådespelare, alkoholiserad och spelberoende, har dragit på sig allt orimligare skulder genom att “låna” och pantsätta moderns smycken och spela bort det mesta på trav. Brodern Peter, advokat med fall av hustrumisshandel som mindre givande födkrok, har även han ekonomiska bekymmer, framför allt på grund av den slösaktiga hustrun Miranda som arbetar på OS-kansliet med uppgift att påverka kringresande medlemmar av den olympiska kommittén inför beslutet om vilket land som ska få arrangera nästa spel.

Mirandas stora bekymmer är att hon inte lyckas bli med barn, och hon vänder sig därför till svärfadern som låter sig halvt förföras till att bekosta en rad försök med konstgjord befruktning. Som guide åt en sekreterare i OS-kommittén blir hon emellertid halvt om halvt våldtagen av denne och upptäcker snart att hon blivit gravid, varpå hon utan större samvetskval löser in svärfaderns check på 90 000 och köper den där fantastiska Escadadräkten. Alfvén flätar samman dessa motiv på ett fiffigt vis som för tankarna till den klassiska konstens fertilitetssymbolik.
Mamma Gunnel har under tiden blivit smått förälskad i den nergångne men varmt mänsklige soppkökshabituén Billy och följer med honom som moraliskt stöd till Rådhuset där han står åtalad för snatterier, rattfylleri med mera. Innan domen hunnit falla måste hon dock störta iväg till Grand Royal och den bankett som markerar den tillfrisknade Holgers återinträde i affärslivet. På väg dit är också Jesper, jagad av sitt spelombuds hårdföra hantlangare, för att vädja till fadern om en hjälp som kan rädda honom från svår misshandel, kanske rent av döden.

Den dramaturgi Inger Alfvén använder sig av har alltså det mesta gemensamt med den så kallade tv-såpan, och den estetik hon arbetar med är lika handfast praktisk. Och kanske är det så även en litterär brukskonst med siktet inställt på en stor publik måste se ut, 150 år efter Balzac. Sättet att berätta ger hur som helst gott utrymme för det stildrag som även tidigare varit typiskt för hennes berättande – en sorts inre monolog som med stor frihet och smidighet återger den tankeflykt och det associationsflöde som förmodligen är det mänskliga medvetandets vanligaste funktionssätt. Psykologiskt är det i varje fall mycket övertygande. Inger Alfvén har därtill av allt att döma bedrivit ingående studier i de skiftande miljöer där hon låter handlingen tilldra sig och läst på mycket ordentligt i fråga om de suspekta sidorna av senare årtiondens storfinansiella skeende. Den som mindre noga har följt alla turerna när de stora elefanterna bjudit upp till dans på den arenan anar ändå att vad som berättas ligger ganska tätt intill en identifierbar verklighet. På sin väg mot den dramatiska finalen driver hon också mycket fingerfärdigt upp en spänning som inte många läsare lär kunna motstå. “När jag tänker på pengar” bör såvitt jag kan bedöma vara en mycket solid produkt rent ekonomiskt sett.

Boken Fader okänd

Som motto till sin roman Fader okänd citerar Marianne Ahrne ur Strindbergs “Fadren”: “Du skall bara ha en tanke, som är mitt tankes barn, du skall bara ha en själ, som är min.” Det är passande eftersom historien, som av allt att döma är självbiografisk, handlar just om en possessiv fadersgestalt som försöker böja och forma sin dotter enligt sina egna bestämda ideal – ett uttryck för ett slags faderskärlek men samtidigt en skriande brist på respekt för henne som självständig individ. Detta är Marianne Ahrnes sjätte bok i ett författarskap som sedan debuten “Äppelblom och ruiner” 1980 löpt parallellt med hennes än mer uppmärksammade karriär som filmmakare.

Det finns ett rättframt tonfall i romanen. Berättaren blickar i femtioårsåldern tillbaka på en komplicerad relation mellan far och dotter som skär sig inte bara på ett emotionellt plan utan även kulturellt och socialt. Dottern heter liksom författaren Marianne och är det oäkta barnet till en svensk kvinna och en judisk-tjeckisk flykting. Hon växer upp utan kontakt med sin far, i en enkel familj i en liten stad någonstans i Sverige. När hon i tonåren beslutar sig för att söka upp den biologiske fadern – Karel heter han, är arkitekt till yrket och bor med sin familj i Stockholm – är det början till ett förhållande som åtminstone inte kan kallas likgiltigt. De brevväxlar mest och Marianne Ahrne citerar flitigt ur breven från pappan. Fram växer snart bilden av en egensinnig, konservativ herre med utpräglat elitistiska värderingar när det gäller bildning, kultur och konst. Han brinner för ett slags borgerlig humanism och bildningsideal som knappt längre existerar i hans dotters 68-generation, kanske i synnerhet inte i det Sverige vars universitetsväsen och kulturproduktion han spyr galla över. Karel avskyr saker med en strindbergsk glöd som i all sin bittra gubbighet gör honom till en dynamisk, salt och stundtals roande figur, men som för dottern, berättaren, framför allt känns nyckfull och djupt sårande. Hon försöker förgäves vara honom till lags och följa det maratonschema han sätter upp för att ge henne all den bildning hon missat genom att gå i den fördärvliga svenska skolan. Han skickar henne litteraturlistor och hans order är entydiga: slösa ingen tid på vänner, skådespeleri, ridning och annat nonsens. Ensamheten är det eftersträvansvärda tillståndet, utan den blir inget av vikt gjort. Denne far kan ösa varm kärlek över henne och i nästa andetag ge henne en rungande verbal örfil. Kontakten mellan dem mot slutet av hans liv inte är den bästa. Dessutom antyds att Karel ibland haft svårt att skilja på faderskärlek och mer sexuellt laddade känslor inför sin unga dotter.

Marianne Ahrnes text är rak och känslofull. Ibland kan den gränsa till det överdramatiserade, som när hon något övertydligt berättar om hur pappan effektivt mördat sin dotters bildkonstnärliga förmåga: “När jag efter Karels kritik brände eller rev sönder allt jag sparat genom åren var det ingen konstnär som världen förlorade i mig. Det var bara jag som gick miste om något som varit mig till glädje. Än i dag kan jag sakna den glädjen. Men jag kan också leva den förutan. Om han i stället lyckats ta kål på mitt skrivande vet jag inte vad som hade hänt. Kanhända hade jag dött.”Den vuxna berättaren stångas mot faderns benhårda och ofta grymma utlåtanden om henne och om hur man bäst bör leva. Boken blir en uppgörelse med honom, en frigörelseprocess som syftar till att få klarhet. I efterhand kan hon se på honom i ljuset av sin samlade erfarenhet och psykologiskt analysera skeenden som var obegripliga för henne som ung. Men fadern förblir med sitt oberäkneliga temperament och sin dogmatism ändå till stor del en gåta – han förblir okänd.

Lite skönhets tips

Är det viktigt att använda solskyddsfaktor även på hösten?
Idag har de flesta dagkrämer inbyggda solskyddsfaktor.

Varför har man fet hy?
Det är genetiskt. Man ärver den. Kan bli bättre med åldern. Fördelen med fett hy att man får  mindre rynkor.

Går det att bli av med rynkor, som man har redan fått?
Torrhetsrynkorna kan förbättras med rätta produkter. Men rynkor som man har fått på grund av åldern sitter där de sitter. Använd rätt produkt redan innan problemet har kommit upp.

Ska man använda antirynkprodukter innan man har fått rynkor?
Antirynkkrämer ska användas först när de  första torrhetsrynkorna har börjat vissa sig.

Hur långt ner i huden kommer en kräm?
De flesta krämer kommer ner bara till epidermis som sitter i överhuden. Men enstaka krämer med riktig små molekyler, kan tränga ner till dermis, i läderhuden.

Vad kan man göra när man har påsar under ögat?
Vissa har anlag att få påsar under ögat. Medan andra kanske dricker alldeles för lite vatten. För lite vatten i kroppen gör att slaggprodukter och gifter samlas, och rensas inte ut ordentlig. Drick mer vatten och tänk på vad du äter.
Hur blir man av med en finne snabbt?
Det finns s.k. sos produkt, som du kan lägga på finnen. T.ex. på natten. De är renande och bakteriedödande.

Gör vitaminer något nytta utanpå huden?
De måste vara en kombination av de vitaminer du får i dig via maten och de som huden kan absorbera. Mängden måste vara tillräcklig, och koncentrationen vara rätt.

Varför ska man inte använda produkter som innehåller mineraloljor?
Undersökningar har visat att vaselin och paraffin innehåller mineraloljor ( undvik de ). Eftersom vissa av de är för tunga, kan de lätt täppa till porerna. De flesta produkter dock så förfinade och förbättrade att man kan använda de utan oro.

Diatermi

Diatermi – innebär att man värmer upp kroppsvävnad med hjälp av växelström av hög frekvens. Hudterapeuten för in en mycket tunn nål ner till hårsäcken – ca 0,3-0,5 mm. När nålen har kommit ner till hårsäcken, tillför man den högfrekventa växelströmmen. Med hjälp av värmen eliminerar man näringstillförseln. För att uppnå 100 % resultat, behöver man upprepa behandlingen en antal gånger.

Hur många gånger man behöver upprepa proceduren, beror helt och hållet på hur kraftiga hårstrån är. Mjuka, fjuniga hår kräver kortare behandlingstid än gruva och tjocka. OBS! Alla hårtyper kan behandlas. Det finns inga omöjliga fall.

Resultatet avgörs av hudterapeuters skicklighet. Att träffa hårsäcken är inte det lättaste: hårsäckarna ligger inte alltid i samma riktning, som strået växer ut ifrån, utan kan skruva sig i olika håll under huden.

C-vitamin i krämen

Du har säkert sett reklamen. Nya mirakelmedlet 
c-vitamin som ska befria oss från rynkor. Numera finns det i flera av de krämer som dyker upp på skönhetsdiskarna. Men hur effektivt är vitaminet i krämerna egentligen?
 
Bioline, Christian Dior, Helena Rubinstein och Lancôme är bara fyra av flera företag som på de senaste åren lanserat krämer och serum med c-vitamin. Det finns läkare i USA som kallar de nya c-vitamin produkterna för medicinsk hudvård. De anser att det inte finns någon annan hudvård som är lika effektiv. Dessutom finns det ingen fara med att använda c-vitamin. Skulle huden bli mättad kissar du bara ut överflödet. Vilket i sin tur gör att du aldrig kan bli förgiftad, säger Johan Kraft på hudvårdsföretaget Kraft & Co som är agent för bland annat Bioline. C-VITAMINET påverkar din hud på tre sätt. För det första är det en antioxidant. Det betyder att det motverkar fria radikaler som finns i luften, till exempel föroreningar och solens strålar, som bryter ner cellerna och fettvävnaden i huden och åldrar den i förtid. För det andra ökar den hudens läkningsprocess.
 
MEN C-VITAMINETS viktigaste egenskap kan ändå sägas vara att den ökar produktionen av kollagenet i huden. Johan Kraft på Bioline jämför hudcellerna med tegelstenar och kollagenet med murbruket mellan tegelstenarna. C-vitamin är bra för att det hjälper till att förnya ”murbruket”. Den processen fungerar extra bra ihop med zink, så därför ska du se efter på din burk att båda ämnena finns med i produkten.
 
FÖR ATT FÅ DEN BÄSTA antirynkeffekten måste även ”tegelstenarna”, dina celler, vara i bra form. För det behövs ett k-enzym som heter Q10. När du är ung har du ganska mycket Q10 i kroppen, men det minskar efterhand när du blir äldre. Därav alla Q10-piller som säljs i hälsokostbutiker. Nu finns även Q10 i krämer, bland annat från , Biodroga, Bioline, Fleur de Santé och Nivea. Är du ute efter den bästa kombinationen som går att få i dag borde du alltså ha en Q10-kräm på dagen och c-vitamin på natten. Om du har råd förstås…
 
DU SKA HELST förvara din kräm kallt och mörkt annars kommer c-vitaminet att brytas ner och försvinna. Så fort det kommer i kontakt med syre börjar det förstöras. Samma sak gäller din apelsinjuice hemma. Ju färskare den är desto mer c-vitamin finns det i den. Därför förvaras många krämer i lufttäta förpackningar som bryts precis innan du ska använda dem.
 
DET FINNS en stark skepsis mot skönhetsprodukter. Bland annat för att många företag i flera år utlovat mirakel. Och det är först de senaste åren som oberoende forskning gjorts. Och mycket har handlat om just c-vitaminet. Forskning har visat på mycket bra resultat, bland annat eftersom c-vitaminet går så djupt ner i huden och verkar där i hela 24 timmar. Hudläkare i Sverige är dock väldigt försiktiga att uttala sig.
 
DÄREMOT fungerar det aldrig så att du kan köpa en burk med hudkräm, använda den och sedan tro att resultatet kommer att hålla i sig. För att få ett varaktigt resultat måste du fortsätta smörja in huden. Den är nämligen programmerad att följa en viss utveckling och det finns ingen behandling som ger ett beständigt resultat. Inte ens en skönhetsoperation.

 

Luktar din sminkväska dåligt?

 
Kommer du ihåg när du senast slängde något i sminkväskan – snarare än la dit något? Har du hudkrämsburkar som stått några år i badrummet? Då är det dags för en storstädning. Gamla produkter kan ge både dåligt sminkresultat och elaka hudutslag. 
 
Handen på hjärtat. Hur ser det ut i badrumsskåpet egentligen? I de flesta badrum brukar det finnas ett område som används som lager för halvfulla eller oöppnade produkter. Kanske har du sparat dem till ett speciellt tillfälle? Kanske vet du inte hur du ska använda produkten? Eller så har du helt enkelt bara köpt fel. Hur är det med den där underlagskrämen du köpte förra sommaren? Då var den lite för ljus. Men med blekare vinterfärg på kinderna passar den perfekt. Vågar du använda den? Stoppa ner näsan och känn efter. Luktar det konstigt? Släng! Har krämen delat sig? Kassera. Har du inte använt en produkt på ett år eller två är det dags att göra sig av med den. Antingen har bäst-före-datumet redan passerats eller så har produkten härsknat. Och det är inte bara färgen som kan vara förändrad. Du kan få hudutslag av dåliga ingredienser. Produkter som du har i ansiktet ska vara fräscha.
 
Städa, städa, städa
Det är inte bara krämer som blir gamla. Titta ner i sminkväskan. Rörigt?
Visst kan det vara svårt att skiljas från sina gamla produkter. Men det är bara att plocka fram dina allra mest hänsynslösa sidor. Du kommer märka att makeupen är både lättare, snyggare och snabbare gjord när det finns mindre där.  Töm sminkväskan och vänd den ut och in. Torka den ren med en fuktig bomullstrasa och lägg på tork. Släng allt som är trasigt, sprickor i, läcker, luktar eller inte längre är långt nog för pennvässaren. Snygga till det som är värt att spara: vässa trubbiga pennor, skölj och torka av kladdiga lock och snygga till smetiga läppstift. Ser makeup-svampen ut som en murkla? Den är nu en bakteriehärd och ska behandlas som en sådan. Köp ny och känn dig fräsch. Passa på att köpa flera stycken på en gång så kommer du byta oftare. När gjorde du rent penslarna senast? Hmm, tänkte det. Vill du inte slänga ut dyrbart förtjänade slantar på proffsrengöringsmedel går det lika bra med lite milt diskmedel i ljummet vatten. När du är klar kan du låta dem lufttorka.
Passa på att pröva sånt du inte haft på över två månader. Ser det bra ut – kul. Se till att använda den då! Känns det inte som du? Puts väck.